Jag har inte bloggat på hur länge som helst. Men den där lilla skribenten i mig skriker, jag måste få utlopp för alla mina känslor och tankar. Genom skriften och bilder i den här bloggen igen. Men på en helt annan nivå än förut. Den här gången tänker jag inte skriva in i minsta lilla detalj om min rätt så tråkiga vardag. Utan jag tänker skriva om allt jag funderar över och visa er hur jag ser på den här världen. Inte bara skriva "Idag har jag.." och en massa tråkiga vardagliga bilder. Det är alltid roligt att ha många besökare på ens blogg, såklart! Men det är inte mitt främsta mål att få mest bloggläsare. Den här gången ska jag skriva för min skull, inte för någon annans. Förut har jag bloggat och sen slutat blogga och sen börjat igen..repeat. För de flesta gångerna har jag börjat att blogga för någon annans skull. Vilket aldrig ska ske igen.

 

Jag har aldrig gjort saker för min skull förut, men i september förra året så orkade jag inte mer jag ville bara lägga mig ner och se livet rinna förbi och somna in djupt. Då började jag inse att jag som så länge gjort allt för andra måste börja bli en aning självisk och tänka på mig, på mitt eget bästa. 

 

Jag avslutade relationer som gjorde mig mer illa än något gott, jag började göra saker som jag faktiskt brinner för, jag började säga ifrån, det var bara början för mig att komma ifrån allt mörkt omkring mig och kliva in i ljuset.

 

Jag har lång väg kvar tills jag kan börja trivas med mig, och känna igen mig själv. För så långt som jag kan minnas så har jag aldrig varit helt mig själv, och aldrig varit glad i mig. Att jag aldrig har gjort något för min skull eller lyssnat på vad jag vill har gjort så att jag aldrig kunnat hitta mig, har hindrat mig från att vara glad och lycklig. 

 

Lyssna alltid på dig, ta till dig av vad andra känner men det du känner är viktigast i slut endan för dig själv. Jag önska att jag kunnat säga ifrån långt tidigare än jag gjort, för då skulle det inte vara lika svårt för mig att se det bra i livet. Nu är det svårt för mig att kunna känna lycka, jag är nästan helt avtrubbad när det kommer till de saker som jag tyckt en gång varit roligt, men helt öppen för de saker som gör att jag mår dåligt. Vilket gör det hur svårt som helst för mig att kliva upp från det här hålet jag är nere i.

 

Det här har absolut inte varit det enklaste för mig att vara öppen med, om hur jag faktiskt mår. Men det är för min del jag skriver det, för att jag ska känna att jag inte ska skämmas för den jag är. Att kunna vara ärliga mot andra att det här är en tung period av mitt liv så att de kan förstå varför jag är som jag är många gånger.

 

Nu skrev jag lite på djupet om mig och mina känslor, men jag tog beslutet att börja skriva igen. Kanske inte varenda dag men så ofta som jag känner för, inte så ofta som jag kan som jag försökte förut. Detta är för min skull, för att skriva och dela med mig av det jag uppskattar här i livet är något jag brinner för.

 

-Johanna Axberg