I hela mitt liv har jag nästan aldrig drömt, nu menar jag drömmar eller mardrömmar man får när man sover. Det beror nog mest på grund av att jag aldrig sovit bra, eller knappt sovit alls för den delen. Jag har aldrig behövt så mycket sömn som många andra kanske behöver för att orka ta sig igenom nästa dag. Man brukar säga att det finns morgon människor & kvälls människor, jag är både och. Vilket kan vara otroligt jobbigt ibland att aldrig få sova ut, men samtidigt så bra så man kan vakna innan solen går upp och vara uppe sent på natten och bara få tänka och filosofera om livets stora frågor. För jag är den personen som gillar att få tid för sig själv och inte behöva tänka på någonting annat än lugnet i sig. Att få göra precis vad man känner för, och inte behöva anpassa sig efter någon annan. 

 

Numera drömmer jag väldigt ofta, och det finns en anledning till det såklart. Men känner inte att det är vidare nödvändigt att ta upp anledningen, känns lite för privat. Men det finns en anledning och jag vet om vad det är för anledning. Så det är inte så att drömmarna kom från ingenstans.

 

Problemet är nu att jag vet knappt vad som är en dröm och vad som är verkligheten, det är som att drömmarna lever vidare i verkligheten och verkligheten lever vidare i drömmarna. Allt har blivit en enda stor röra blandat med drömmar och verklighet. Har ni någonsin kännt så, att en morgon så vaknar ni upp och känner er förbannad på någon utan någon anledning eller att ni helt plötsligt börjar leta efter någonting som ni var helt säkra på var det var och sen inser ni att ni bara drömt allt ihop. Att drömmar blandas med verkligheten är inte konstigt, då drömmar består av verkligheten, av vad man upplevt, ibland kan drömmar även spegla framtiden. Drömmar är helt enkelt komplicerade, invecklade men ändå så simpla. 

 

Man skulle kunna uttrycka sig på det sättet att i mitt huvud lever jag i en fantasi värld. En värld som egentligen inte existerar men eftersom det är det jag tror på så blir det min verklighet.

En dröm kan fylla ut en verklig händelse så som man egentligen velat att det skulle ske. Den starkaste tanken eller känslan man haft blir till en dröm som verkligen går till djupet och sen är det fantasin som sätter ett spratt. 

 

När vi är vakna är vi för upptagna med våra andra sinnen och upplevelser så därför flöder inte fantasin och vi blir inte lika kreativa som vi är i våra drömmar. Men som ni kanske märkt när ni drömt någon gång så är det inte alltid vi som styr vad vi ska göra eller säga, utan när vi väl försöker säga eller göra någonting så anstränger vi oss så pass att vi brister ut i gråt, skratt eller ord och vaknar utav det. På det sättet kan vi se att det är inte bara vi som styr i vårt huvud. Det är därför inte alla är synska eller tror, för våra huvuden har inte den förmågan.

"We are prisoner of our own minds" -Franklin D Rosevelt