Life in Harmony GSIII-16 - HP 2013


Piercings.

Jag vet inte vad ni tycker om piercings på killar, men det är ingenting jag tycker att killar ska sträva efter att ha direkt. Knappt att hål i öronen är snyggt på killar, inte alls. Piercings är en utsmyckning och utsmyckningar är till för tjejer eller ja mesta dels tjejer, men detta är då enligt mig. Jag tycker inte om piercings i ansiktet överhuvudtaget på varken tjejer eller killar, öronen på tjejer är hur fint som helst men att inte ha hål i öronen är ett bra alternativ det med! Men på killar, nej snälla inte piercings. 
 
Jag har ett antal piercings (eftersom att ha hål i öronen är också en piercing), däremot har jag låtit två hål i öronen växa igen. Ett av misstag och eett utav dem tvingade mamma mig att låta växa igen, för att hon var rädd att det var något fel. Sedan har jag haft töjning, vilket inte är vackert. Haha.. Visst kan det gå ann med en liten liten töjning, men det ser då mest bara fånigt ut. Så nej tack till töjningar. 
 
Jag har blivit mycket mer "strikt" när det kommer till piercingar av olika slag, när man var yngre så kändes det som att man kunda göra vilken piercing som helst vilket jag tackar gudarna för att mamma inte tillät mig göra. Däremot så tillät hon inte direkt mig att pierca tungan, men det får hon leva med ett tag i alla fall. Observera att pierca tungan räknas inte som en piercing i "ansiktet", utan det är något man inte ser om man inte pratar eller räcker ut tungan. Det är inte så att man kan dölja att man har en piercing om man har det i ansiktet, vilket man kan om man har piercar tungan.
 
Om jag säger så här, undvik att pierca dig så länge som möjligt då du faktiskt kan ändra dig som äldre. Och om du nu piercat ögonbrynet, näsan, läppen, kinderna eller någon annanstans och ändrar dig senare så kommer det inte att vara så vackert. Så dra ut på det så länge du bara kan, haha. Jag väntade i ungefär 2 år innan jag piercade tungan, och än så länge har jag inte ändrat mig! Och haft det snart i 1 år. Fast om jag nu hade velat ta ut piercingen så syns det knappt alls. Fast det finns ett par ställen jag vill pierca mig på, men det är bara i öronen på några andra ställen än vad jag redan har så så roligt var det inte haha. 
 
En sak jag inte förstår, varför killar har fått för sig att pierca sig i ögonbrynet och varför alla tjejer ska ha piercad navel. Visst ville jag ha en piercad navel när jag var yngre, men efter att verkligen ha tänkt igenom det och efter ett par år utveckling så absolut inte. Jag har trots allt förändrats en hel del sedan bara ett halvvår tillbaka, från att ha gillat det "onaturliga" & "extrema" utseeendet och sminkningarna så gillar jag nu det "naturliga" haha. Naturligt är finast, punkt och slut diskuterat.
 
Däremot kanske jag gillar det lilla "extra" när det kommer till att vara "naturlig", så som att vara brun men inte äckligt "onaturligt" brun om man från början är "vit". Annars så tycker jag att svarta människor är dö snygga, inte alla men en del. Och deras kroppar är bara att dö för, som sagt inte alla svartas kroppar men en del. Fast så är det väl med vita med, alla är olika. Och alla har olika åsikter kring vad eller vem som är "snygg".
 
Piercings då, vad mer ska man säga. Det kan vara dö hett på vissa ställen, ej ansikte och ej på killar överhuvudtaget. Såklart finns det risker med att ta piercings, och därför bör man gå till det stället där de är mest erfaren och väldigt renliga av sig. Jag kan tipsa om East Street Piercing i Stockholm, toppen salong! 

Dip Dye To Die For.


Summer Breeze.


Dreams & Reality.

I hela mitt liv har jag nästan aldrig drömt, nu menar jag drömmar eller mardrömmar man får när man sover. Det beror nog mest på grund av att jag aldrig sovit bra, eller knappt sovit alls för den delen. Jag har aldrig behövt så mycket sömn som många andra kanske behöver för att orka ta sig igenom nästa dag. Man brukar säga att det finns morgon människor & kvälls människor, jag är både och. Vilket kan vara otroligt jobbigt ibland att aldrig få sova ut, men samtidigt så bra så man kan vakna innan solen går upp och vara uppe sent på natten och bara få tänka och filosofera om livets stora frågor. För jag är den personen som gillar att få tid för sig själv och inte behöva tänka på någonting annat än lugnet i sig. Att få göra precis vad man känner för, och inte behöva anpassa sig efter någon annan. 
 
Numera drömmer jag väldigt ofta, och det finns en anledning till det såklart. Men känner inte att det är vidare nödvändigt att ta upp anledningen, känns lite för privat. Men det finns en anledning och jag vet om vad det är för anledning. Så det är inte så att drömmarna kom från ingenstans.
 
Problemet är nu att jag vet knappt vad som är en dröm och vad som är verkligheten, det är som att drömmarna lever vidare i verkligheten och verkligheten lever vidare i drömmarna. Allt har blivit en enda stor röra blandat med drömmar och verklighet. Har ni någonsin kännt så, att en morgon så vaknar ni upp och känner er förbannad på någon utan någon anledning eller att ni helt plötsligt börjar leta efter någonting som ni var helt säkra på var det var och sen inser ni att ni bara drömt allt ihop. Att drömmar blandas med verkligheten är inte konstigt, då drömmar består av verkligheten, av vad man upplevt, ibland kan drömmar även spegla framtiden. Drömmar är helt enkelt komplicerade, invecklade men ändå så simpla. 
 
Man skulle kunna uttrycka sig på det sättet att i mitt huvud lever jag i en fantasi värld. En värld som egentligen inte existerar men eftersom det är det jag tror på så blir det min verklighet.
En dröm kan fylla ut en verklig händelse så som man egentligen velat att det skulle ske. Den starkaste tanken eller känslan man haft blir till en dröm som verkligen går till djupet och sen är det fantasin som sätter ett spratt. 
 
När vi är vakna är vi för upptagna med våra andra sinnen och upplevelser så därför flöder inte fantasin och vi blir inte lika kreativa som vi är i våra drömmar. Men som ni kanske märkt när ni drömt någon gång så är det inte alltid vi som styr vad vi ska göra eller säga, utan när vi väl försöker säga eller göra någonting så anstränger vi oss så pass att vi brister ut i gråt, skratt eller ord och vaknar utav det. På det sättet kan vi se att det är inte bara vi som styr i vårt huvud. Det är därför inte alla är synska eller tror, för våra huvuden har inte den förmågan.
"We are prisoner of our own minds" -Franklin D Rosevelt
 
"You are what you believe you are, no one could change that not even you. Cause it's your mind that makes you believe and you are not your mind, you are your soul." -Johanna Ax