Finns inte mycket att säga, har svårt för att minnas, men jag försöker. Att försöka kan vara jobbigt det med, och gör det bara värre. Men ändå försöker jag. Ger inte upp, men känner att det är slut. Slutet är nära och det känner jag, men de säger att det bara är början. Början på det bra. Hur ska jag veta vad som är bra, för jag är lätt anpassbar. Allting var en gång så glatt, men nu idag vet jag att det endast var mitt huvud som spelade ett spratt. Som Satte på en mask. Inte undra på att jag har ett stort hål, och därför finner inga ord. För att inse vad som är källan, så har jag varit tvungen att stänga in känslan. Kommer aldrig att glömma, det som jag försökt gömma. Du försvann, plötsligt från ingenstans. Fick inga svar, för jag var endast ett barn. Göm, Glöm. Det var inte mycket jag förstod, men jag har alltid kännt mig stor. Stor på alla sätt och vis, det här kunde bara inte vara rättvist. Göm, Glöm. Att börja om på nytt blev en vana, att alltid sätta sig i bilen och ta farväl och köra mot en annan bana. Att alla ens känslor skulle svalna, det kunde ni väl aldrig ana. Göm, Glöm. Stod där och vänta med längtan, att du skulle komma och se mig i den lilla gläntan. Jag gjorde allt och kämpade jämt, men du fick mig att känna mig som ett enda stort skämt. Jag trodde en gång att du var brydd, men nu står du där och vänder mig din rygg. Vi två behövde dig då,  då när vi var små. Kommer du aldrig förstå? Göm, Glöm. Trodde det skulle bli bättre med tiden, men ärligt talat så känner jag mig rätt avliden. Kommer jag aldrig att få uppleva framtiden, är jag verkligen dömd för livstiden. Det här känns och det svider, men det svåraste är att det sprider. Kommer jag aldrig att få känna friden, vid livet. Göm, Glöm. Jag kan inte påstå att jag kände dig så väl, fast det skadar väl aldrig att få ett farväl. Jag vet att du inte är kvar pågrund av hälsoskäl, men vi alla känner av din själ. Göm, Glöm. För mig gjorde det inget att ni gick åt olika håll, för jag hade faktiskt koll. Den ena ville ha kontroll och den andre var aldrig om räckhåll. Jag var tvungen att ta större roll, när det kom till hushåll. Men att ni två skulle finna varandra igen var lika med noll, för hur ska det gå utan något innehåll. Göm, Glöm. Varför fick jag aldrig ett svar, på varför ni aldrig tog mig på allvar. Ni hade faktiskt också ett ansvar, men ni förstod nog aldrig vad det innebar. Ni ogillade nog alltid den jag var, och det spelar ingen roll mer för det finns alltid fler. Som är bättre än er. Göm, Glöm. Vad ska jag göra utan att förstöra, allt jag gör är bara att jämföra. Att aldrig känna sig tillräcklig, det knäcker. Är det på grund av att jag har ett hjärta som jag känner smärta. Det spelar ingen roll vad jag gör, det går bara nedför. Livet leder en till döden, det är allas öden. Men jag minns, att jag fann min prins.